Har precis kommit hem från en dag av jobb och ett litet McDonaldsbesök. Jo, ni förstår vår lilla stad är ändå så pass stor att vi har ett McDonalds. Det beror nog främst på att Ljungby ligger precis vid E4:an men i alla fall. Vi skulle gå och fika, jag och en kompis, på det enda café som har kvällöppet dvs. två dagar i veckan är det öppet till 21,00. Men inte idag, när vi för en gångs skull kunde båda två. (Vi jobbar på samma ställe och eftersom att man bara är en person i taget så jobbat vi omlott.) Så det fick bli McDonalds, jag hade sett fram emot en Chailatte och en stor mumsig kladdkaka/muffin hela dagen och så är det stängt! En stor vit lapp på dörren "härdanefter har vi bara kvällsöppet en gång i veckan, på torsdagar". Typiskt, men trevligt sällskap var det i alla fall.

Känns lite konstigt att det bara var två. I vanliga fall. dvs. innan nyår, är vi ett gäng på sju tjejer som känt varandra i olika lång tid men gått gymnasiet ihop. Vi träffades ganska ofta då de flesta av oss nu efter studenten fick jobb med oregelbundna arbetstider. Men nu har en flyttat till Karlskrona och en till Göteborg. Båda för att plugga och leva livet. Så fikastunderna nu för tiden är inte bara färre utan också med färre vänner. Alla har självklart inte alltid tid med det känns tråkigt. Speciellt tråkigt är det också att man själv kämpar för att få ihop alla som fortfarande bor kvar för att träffas men inte lyckas. Man står liksom kvar på samma ställe medan de andra rört på sig. Jag saknar hösten med alla vänner hemma för att träffas och att allt ska vara som det var förr!

Som det var förr, låter som att jag precis kommit på att jag blivit 50 år och livet sprungit ifrån mig. Så farligt är det inte ännu. Hade dock en liten tant som kom in på jobbet idag och hon ville tvunget ha prinsessbakelser. Man får ju fira sa hon och syftade helt utan att jag förstod det på det lilla frieri som rört om hela mediasverige. Att kronprinsessan ska gifta sig märks överallt. Det låg en tidning och väntade på jobbet idag, en hel tidning om bara deras förlovning, bröllop och hur hennes fästman Daniel vuxit upp. De hade till och med intervjuat folk i hans hemstad och frågat om de var förvånade över förlovningen. Herregud, de har ju varit tillsammans i snart tio år (det stod också i tidningen). Det kan ju knappast kommit som en chock?! Gifta sig ska de inte göra förrän nästa år och ända stod det hur vigseln ska gå till. Haha, det som känns mest pinsamt är dock att jag trots allt läser om denna cirkus även om jag inte kan förstå hur det kan vara så intressant.

Nej, nu ska jag rensa bland papper och sedan sova. Jag ber om ursäkt för det långa inlägget. Ska försöka hålla ihop det nästa gång. ;) Ciao!