Dagen då mamma fick bröstcancer, dagen när mina föräldrar berättade om sin skillsmässa och i onsdags är topp tre av dagar där jag känt mig som mest förvirrad.

Det hade hänt på tisdagen och jag tror att det var därför det regnade så mycket. Jag är inte troende så men just med det så känns det som att regnet var för hennes skull.
Samma kväll när jag var hos pappa berättade han att en kille på hans förra arbetsparters företag gått bort när de var på personalresa i Helsingborg. Han skulle skoja och åka ner på räcket istället för att ta trapporna. Han hamnade snett och föll 6 meter. Han blev bara 21 år.
När jag senare träffade mamma berättade hon om en kvinna i hennes ålder, 40+, som hon träffade i samband med cancern gått bort för några dagar sedan. Tänk, det hade kunnat vara min mamma.

Vanligtvis tror jag på karma, gör något bra för någon annan och du belönas senare i livet och gör något mindre bra och bli straffad för det senare. Men när det gäller döden för någon som inte gjort fler stora misstag än man kan räkna på en hand kan karma kvitta. Vad har man gjort för att förtjäna att dö när mördare och andra som åsakar människor riktig smärta får leva?