Jag har idag utnämnt mig själv till expert på att ljuga och visa upp en stadig fasad för andra. Det började igår när jag träffade min pojkvänns föräldrar när jag kom hem till honom, orkade inte vara hemma. Där stod jag, precis efter jag suttit i hans bil i 20 min och gråtit ögonen ur mig och inte ville annat än att krypa ner i ett svart hål och glömma allt, och pratade med hans mamma om planer för sommaren, om vädet osv. När jag helst av allt bara vill skrika ut till världen ur jävla dåligt jag mår.

Sen var jag på yoga med F och visade inget annat än vanlig hederlig trötthet. Pigg och glad som mitt vanliga jag samtidigt som jag skriker och gråter inombords. Tränade dans också, tänkte att det kunde vara ett bra sätt att tänka på annat. Men när Footloose-låten kom igång kom allt igen, jag kände mig inte alls lika glad och hurtig som musiken var. Ville bara därifrån.