Jag och pappa har haft en stor diskussion idag, mestadels grät vi båda. Jag har inte sett honom gråta sen jag var 4 år. Han och mamma vet inte hur de ska göra och det enda jag vill är att de ska försöka igen. Ge det en andra chans nu när hela familjen kan hjälpas åt. Jag vet mycket väl att jag inte har så mycket att göra med hur de lever sina liv, tillsammans eller isär. Men det känns som att just nu skulle alla må bäst av att ge det en andra chans tillsammans. För det är väl det familjer är till för, att stötta varandra när det är som tuffast.