... säger Samatha i Sex and the City när Carrie blivit lämnad av Big vid altaret. Hennes svar är "Wasn't there?". Så uppgiven som hon är känner jag mig nu! Har jobbat idag, verkligen bara jobbat. Gick dit, gjorde vad jag skulle och gick hem. Säkert var jag otrevlig mot endel kunder också. Men jag kunde inte hjälpa det, allt känns så meningslöst och det enda jag kan tänka på är vad jag nu som skilsmässobarn kommer gå miste om. Inga vanliga jular, inga födelsedagar där allt inte känns stelt och det som jag nämnt innan. Men jag har också börjat tänka längre, hur kommer det bli när jag, om jag, får barn. Jag har alltid tänkt mig hur mormor och morfar passar barnbarnen ihop. Hur man är som en enda stor familj på högtider och släktträffar. Hur blir det nu, allt gånger två fast hälften så stort?

För att inte allt ska klappa ihop måste jag hålla mig sysselsatt känns det som därför ska jag nu vika tvätt. Jag viker aldrig tvätt annars men någonstans långt inne i det undermedvetna tänker jag att om jag gör detta så kanske vi skulle kunna bli en vanlig familj igen. Så som vi var för 2 dagar sedan. Lilla-fröken-duktig-syndromet kommer bli min bästa vän!